Gamla synder

Ja det är vad jag lever med varje dag just nu. Varje dag blir jag anklagad för att ha ihop det med den ena eller den andra. Största hoten är tydligen en gammal kompis som bor 50mil här ifrån. Samt en av mina kollegor.

JAG ORKAR INTE HA DET SÅ HÄR VARJE DAG. I vilket normalt äktenskap misstror man den andre hela tiden? Jag är så trött på att ha det så här. Trött på att vara kontrollerad. Varför ska det vara ok att gå igenom min telefon bara för att. När jag frågar får jag bara: vadå spelar det någon roll, har du något att dölja?
Om jag har något att dölja? Jag kan inte ens gå på toa utan att du ska veta om det.

Denna gången eskalerade allt för att jag bad om lov ( !? ) att träffa en kompis hemifrån på en fika. Det var kört, jag borde ha förstått det men dum som jag var bad jag om lov.

Jag känner mig instängd, att behöva be om lov för att göra något känns så fel. Det känns som att bo hemma och vara 14år. Jag vill inte göra saker själv eller utan min familj men jag vill inte behöva be om tillåtelse för att göra något heller. Ett äktenskap ska vara byggt på tillit inte misstro.

Allt känns fel, jag känner mig bara ledsen och arg. Vi når inte varandra just nu.

No Comments »

Vila i frid kära du

För 18år sedan träffades vi. Vi var båda ganska nya där vi var. Du hade träffat min svärfar och jag hade träffat hans son. Visst ni hade väl träffats ca 2år tidigare men nu ska vi inte vara petiga.

Det finns så många minnen där du spelar en central roll.
Minns och ler, alla kvällar på pizzerian, vi delade ofta på en flaska vin eller två! Trots att jag inte var tillräckligt gammal ;)
Vi har varit i Stockholm, på San Torini, Halmstad, Bollnäs, Söderhamn och många andra ställen.
Vi har kämpat oss igenom begravningar, födslar, sjukdom. Nu står vi här för den sista sjukdomen kunde vi inte fixa. Cancern tog dig, efter nästan 2års kamp fick du somna in i tryggheten av din familj. Klockan 02.00 den 4 februari tog du ditt sista andetag i denna värld. Nu har du fått din vila, din kamp är slut.
Tyvärr hade jag inte möjligheten att sluta upp vid din sida vid ditt sista andetag. Så jag önskar att jag kunnat vara där.

Visste du hur älskad du var? Jag hoppas verkligen att du visste det. Vilken viktig person du var för vår familj. Du var länken som höll allt samman. Barnen avgudade dig! Vi vuxna oxå, visst kunde det huggas och gnabbas med det är livet.

Igår den 28 februari kl 12.00 samlades vi alla i rengsjökyrka för ett sista farväl.

20140301-205141.jpg

20140301-205223.jpg

20140301-205247.jpg

20140301-205257.jpg

20140301-205309.jpg

Tack Kristina för 18år fyllda av omtanke, familjeliv, skratt, gråt, gräl, blommor, fester och galenskap.

No Comments »

Nytt år, nya funderingar och avsked

Det finns inte tid till att fundera, det finns bara tid till att handla…

Vart ska jag börja? Utvecklingssamtal i skolan men G. Åtgärdsprogram för att han ska klara målen i matten. Det är en bekväm kille jag har. Men fick oxå veta att han är ensam, inte i skolan eller på rasterna men annars. Dvs hemma är han ensam. Tydligen har det kommit fram att det inte är skoj att ”vara med” G för han vill bara spela och då får kompisen sitta och titta på. Jag förstår det fullt ut men det gör ont i mitt mammahjärta att veta om det. Varför kan andra inte se vilken underbar och fin kille som jag har? Vad kan jag göra? jag har pratat med honom om detta tidigare men det är som att det inte riktigt går in. Som att han inte förstår. Något måste göras. Men vad?

Dagarna går och veckorna springer iväg. Ångesten över att inte hinna med finns alltid där. Det känns som att allt händer just nu, 2013 fick vi sätta in nya tankar i huset för de gamla var slut. Vi har renoverat groventren och den blev riktigt bra. Riktigt stolt över det. Snyggaste rummet i huset just nu. Vi är iväg på fler och fler konvent med företaget, det är riktigt roligt men det tär oxå på oss. Man är sliten när det är slut och det är flera veckors efter jobb med det. Men väl på plats är det skit skoj. Känner verkligen att jag växer in i den rollen. Man träffar så många nya människor som man faktiskt håller kontakten med mellan konventen. Nej det är inga vänner med dock ändå. I December 13 var vi tvungna att sätta in ny kyl och frys, och nu jan 14 har vi varit tvungna att gräva om avloppsbrunnen. Det finns inte pengar till allt, jag lovar mina barn saker som jag sedan inte kan hålla. Jag blir ledsen och de blir ledsna. Jag behöver pengar!!!! men hur? lönen är så långt ifrån skälig för det ansvar jag har men det är snudd på omöjligt att få upp den något för jag har ju skoj på jobbet. Ursäkta vad? orkar inte ens berätta om det just nu blir bara så arg.

Lämnad!

Att bli lämnad är alltid svårt, vetskapen om att det ska ske och handlingen när det sker. Nej det är ingen som har dött, men mina kollegor har lämnat mig.

Kära B!

Det är ditt fel att jag befinner mig där jag är just nu, du trodde på mig. Tack för det, du är en helt fantastisk människa och mentor inte bara i yrkeslivet utan även i privatlivet har jag tagit till mig dina råd om allt från barn till kalorier. Saknaden är stor, jag saknar att höra dina berättelser om hundarna eller vad barnen gjort. Om husbygget eller gubbens framfart i skogen :)

Det var bara två år men de åren har varit viktiga för mig, de har gett mig en insikt i hur det är att vara vuxen. Nej jag vill inte vara vuxen och ta ansvar men du får det att låta så lätt. Alla skratt och allt munhuggeri som vi ägnat dagarna åt när vi inte lagt en tröstande hand på ett sår eller assisterat vid en mindre operation. Tänk alla sår vi jublat över när vi fått, funderat över och experimenterat på. Mässor vi har planerat och ica maxi dagar vi har spenderat. Blodtryck, diabetes och hjärta.  Doktorers liv och levende som vi har analyserat, det du. Kommer du att kunna göra det där du befinner dig nu? Nej tänkte väl det, men så e det! Vem ska jag nu köpa hus och resor med?

Va rädd om dig!

 

Kära U!

Teskedsgumman vilken underbar människa du är, du har alltid ett svar på frågan.  Även du har alltid har råd och tips om livet. Dina historier om dina barn och din man. Även du har varit en mentor för mig, en klippa att luta sig mot. Tack för att jag har fått vara med på BVC och assistera dig. Så skoj och så mysigt att få gosa lite bebis.

 

Kära L!

Nu börjar det bli lite mycket här tycker du inte det? Ska du oxå lämna mig? Vem ska jag nu ringa när det är något? Vem ska ringa mig och kolla hur det är? Våra tisdagar i Gull med lunch på Gomidda. Vad ska hända nu. Jag börjar inse att det inte är jobbet i sig som är så bra utan det är kollegorna som gör jobbet så bra.

Jag kommer att sakna er alla och det är med sorg i hjärtat jag säger hej då till er.

P!

tänker du vara kvar? Du är den enda klippan som jag kan luta mig mot, skulle uppskatta om du inte överger mig du oxå.

 

No Comments »

Försvunnet?!

Helt jävla otroligt!!! Jag har blivit av med mina ringar. Har inte haft dem på fingret på säkert ett år men har haft dem runt halsen. Och nu är de borta. Hade de i träningsväskan på karaten igår och imorse när jag skulle ta på mig dem så är de borta. Har ringt arenahallen och där är det ingen som hittat dem. Har kollat med sensei och han har inte sett till dem.

Okej att man stjäl men vigsel och förlovningsringar? Vad är vitsen? De har inget större pengavärde men det emotionella värdet är desto högre.

Det gör mig så ledsen…

No Comments »

Jag mot världen?

Det är du och jag mot världen, det är så det brukar va…
Men vad hände? Det är jag mot världen, jag känner att jag står ensam. Det är läxor, planering, mat, handling, skola. Allt ska funka och jag upplever att bollen ligger hos mig. Ber jag om hjälp med matlagningen så blir det krig, ber jag om hjälp med läxorna så blir det krig med barnen. Ska det vara så jävla svårt att inte alltid göra saker på sitt sätt? Varför kan man inte acceptera att alla inte vill lyssna på ett mässande och mantra om hur man gör saker. Varför kan man inte försöka att se saker från andras synsätt. Om man lär sig bättre genom att traggla och repetera så är det så man lär sig, bara för att du inte gör så betyder det inte att det inte är rätt.

Det ska bokas samtal med skolan, inte jävla chans att jag hinner det innan jul men nig fan är det jag som ska ta det för jag har ju en massa åsikter. Klart som fan att jag har åsikter, skolan blir bara konstigare och konstigare. Mini har fått i läxa att intervjua en släkting om hur det var när de gick i skolan. Men ursäkta, var det hans eller min läxa? Jag ska skriva ner svaren på frågorna och skriva rent det så att skolan sedan kan läsa det. Vad gjorde han? Ringde ett samtal….
Jag fattar inte riktigt varför barnen måste ha läxor. Jag menar, när jag slutar för dagen så har jag jobbat klart. Jag tar inte med mig jobbet hem. Men barnen de ska slita som djur. För att inte snacka om kraven på oss föräldrar. Vi ska kunna allt. Behövs skolan ens? Räcker det inte att vi utbildar barnen själva? Vi ska ju kunna allt och lite till.

Varför är det så svårt att ta till sig något som andra säger? Jag känner att jag pratar med en vägg, jag når inte fram till min man när det kommer till att få honom att förstå hur jag tänker och känner gällande barnen och skolan.

Ingen människa är den andra lik.

Hjälp mig, förstå mig!!!

Btw Kalle är död. Mini hittade honom i sin bur i morse. Stackars söta lilla Kalle.

20130918-235031.jpg
RIP Kalle <3

No Comments »

WP Login