Archive for the ‘lite mer seriöst’ Category

Vila i frid kära du

För 18år sedan träffades vi. Vi var båda ganska nya där vi var. Du hade träffat min svärfar och jag hade träffat hans son. Visst ni hade väl träffats ca 2år tidigare men nu ska vi inte vara petiga.

Det finns så många minnen där du spelar en central roll.
Minns och ler, alla kvällar på pizzerian, vi delade ofta på en flaska vin eller två! Trots att jag inte var tillräckligt gammal ;)
Vi har varit i Stockholm, på San Torini, Halmstad, Bollnäs, Söderhamn och många andra ställen.
Vi har kämpat oss igenom begravningar, födslar, sjukdom. Nu står vi här för den sista sjukdomen kunde vi inte fixa. Cancern tog dig, efter nästan 2års kamp fick du somna in i tryggheten av din familj. Klockan 02.00 den 4 februari tog du ditt sista andetag i denna värld. Nu har du fått din vila, din kamp är slut.
Tyvärr hade jag inte möjligheten att sluta upp vid din sida vid ditt sista andetag. Så jag önskar att jag kunnat vara där.

Visste du hur älskad du var? Jag hoppas verkligen att du visste det. Vilken viktig person du var för vår familj. Du var länken som höll allt samman. Barnen avgudade dig! Vi vuxna oxå, visst kunde det huggas och gnabbas med det är livet.

Igår den 28 februari kl 12.00 samlades vi alla i rengsjökyrka för ett sista farväl.

20140301-205141.jpg

20140301-205223.jpg

20140301-205247.jpg

20140301-205257.jpg

20140301-205309.jpg

Tack Kristina för 18år fyllda av omtanke, familjeliv, skratt, gråt, gräl, blommor, fester och galenskap.

No Comments »

Nytt år, nya funderingar och avsked

Det finns inte tid till att fundera, det finns bara tid till att handla…

Vart ska jag börja? Utvecklingssamtal i skolan men G. Åtgärdsprogram för att han ska klara målen i matten. Det är en bekväm kille jag har. Men fick oxå veta att han är ensam, inte i skolan eller på rasterna men annars. Dvs hemma är han ensam. Tydligen har det kommit fram att det inte är skoj att ”vara med” G för han vill bara spela och då får kompisen sitta och titta på. Jag förstår det fullt ut men det gör ont i mitt mammahjärta att veta om det. Varför kan andra inte se vilken underbar och fin kille som jag har? Vad kan jag göra? jag har pratat med honom om detta tidigare men det är som att det inte riktigt går in. Som att han inte förstår. Något måste göras. Men vad?

Dagarna går och veckorna springer iväg. Ångesten över att inte hinna med finns alltid där. Det känns som att allt händer just nu, 2013 fick vi sätta in nya tankar i huset för de gamla var slut. Vi har renoverat groventren och den blev riktigt bra. Riktigt stolt över det. Snyggaste rummet i huset just nu. Vi är iväg på fler och fler konvent med företaget, det är riktigt roligt men det tär oxå på oss. Man är sliten när det är slut och det är flera veckors efter jobb med det. Men väl på plats är det skit skoj. Känner verkligen att jag växer in i den rollen. Man träffar så många nya människor som man faktiskt håller kontakten med mellan konventen. Nej det är inga vänner med dock ändå. I December 13 var vi tvungna att sätta in ny kyl och frys, och nu jan 14 har vi varit tvungna att gräva om avloppsbrunnen. Det finns inte pengar till allt, jag lovar mina barn saker som jag sedan inte kan hålla. Jag blir ledsen och de blir ledsna. Jag behöver pengar!!!! men hur? lönen är så långt ifrån skälig för det ansvar jag har men det är snudd på omöjligt att få upp den något för jag har ju skoj på jobbet. Ursäkta vad? orkar inte ens berätta om det just nu blir bara så arg.

Lämnad!

Att bli lämnad är alltid svårt, vetskapen om att det ska ske och handlingen när det sker. Nej det är ingen som har dött, men mina kollegor har lämnat mig.

Kära B!

Det är ditt fel att jag befinner mig där jag är just nu, du trodde på mig. Tack för det, du är en helt fantastisk människa och mentor inte bara i yrkeslivet utan även i privatlivet har jag tagit till mig dina råd om allt från barn till kalorier. Saknaden är stor, jag saknar att höra dina berättelser om hundarna eller vad barnen gjort. Om husbygget eller gubbens framfart i skogen :)

Det var bara två år men de åren har varit viktiga för mig, de har gett mig en insikt i hur det är att vara vuxen. Nej jag vill inte vara vuxen och ta ansvar men du får det att låta så lätt. Alla skratt och allt munhuggeri som vi ägnat dagarna åt när vi inte lagt en tröstande hand på ett sår eller assisterat vid en mindre operation. Tänk alla sår vi jublat över när vi fått, funderat över och experimenterat på. Mässor vi har planerat och ica maxi dagar vi har spenderat. Blodtryck, diabetes och hjärta.  Doktorers liv och levende som vi har analyserat, det du. Kommer du att kunna göra det där du befinner dig nu? Nej tänkte väl det, men så e det! Vem ska jag nu köpa hus och resor med?

Va rädd om dig!

 

Kära U!

Teskedsgumman vilken underbar människa du är, du har alltid ett svar på frågan.  Även du har alltid har råd och tips om livet. Dina historier om dina barn och din man. Även du har varit en mentor för mig, en klippa att luta sig mot. Tack för att jag har fått vara med på BVC och assistera dig. Så skoj och så mysigt att få gosa lite bebis.

 

Kära L!

Nu börjar det bli lite mycket här tycker du inte det? Ska du oxå lämna mig? Vem ska jag nu ringa när det är något? Vem ska ringa mig och kolla hur det är? Våra tisdagar i Gull med lunch på Gomidda. Vad ska hända nu. Jag börjar inse att det inte är jobbet i sig som är så bra utan det är kollegorna som gör jobbet så bra.

Jag kommer att sakna er alla och det är med sorg i hjärtat jag säger hej då till er.

P!

tänker du vara kvar? Du är den enda klippan som jag kan luta mig mot, skulle uppskatta om du inte överger mig du oxå.

 

No Comments »

När hjärtat brister

Jag har gett min familj brustet hjärta, jag klarar inte av att vara den de vill att jag ska vara.
Jag vet inte ens hur det började denna gången men ett jävla gräl blev det. Hela lördagen kastades omkull. Jag var så förbannad på mannen att jag inte visste varken in eller ut. Att han svarade igen gjorde ju inte saken bättre det bidrog ju bara till att jag blev ännu argare. Till slut va jag så arg att jag slängde ringarna på honom. Talade om att jag fått nog och att jag vill skiljas…

Jaha är nu det vad jag vill? Jag vet faktiskt inte. Jag älskar min familj, min man och mina söner och vill inte leva utan dem. Det borde vara svar nog men helt ärligt vet jag inte vad jag vill. Jag mår bara SKIT. Jag vill inte såra men jag vill inte må så här heller. Som jag skrivit tidigare så vet jag att smärta dövar ångesten som finns i hjärtat. Det är fruktansvärt att känna att smärta är en lösning men just nu är det så. Jag har inget beroende av det och tror inte heller att det kommer att bli ett. Det fungerar bara som dämpande.

Nå åter till helgen. Det vart en jobbig lördag med massa tårar för oss alla, det är svårt att hålla barnen utanför när man mår dåligt. De känner av det på en gång. Jag och mannen skulle behöva sitta ner och prata men jag vet faktiskt inte vad vi ska prata om. Samtidigt är jag livrädd för att han ska säga hur trött han är på mig och allt detta.
Tidigare har vi gjort en uppdelning på ekonomin för jag har levt i tron att jag inte haft så mycket utgifter. Det har visat mig att jag inte skulle ha råd att separera. NEJ Jag är inte kvar hos min man pga pengar. Jag är kvar för att jag älskar honom. Han är min bästa vän, min förtrogne, han är mitt allt men just nu kan jag inte vara där för honom. Jag kan inte vara den fru han förtjänar.

Jag hatar mig själv, antar att det hela bidrar en del till allt detta. Jag hatar min kropp, allt fett som hänger överallt. Kan inte ha ett snyggt linne eller nått för det finns så mycket som måste döljas. Har gått ner 10kg för att bevisa att jag kunde så att jag kunde får en remiss till GBS inte fan fick jag den? Vad säger läkaren? Men oj så bra! Ja visst är det bra ge mig remissen. Men nej då, då ska jag träffa deras dsk som är så motiverande. Jag är inte intresserad av att träffa någon dsk vad kan denne höra för mig? Jag tränar minst 3gånger i veckan, äter inte spec mycket vad fan ska jag mer göra???

20120902-223914.jpg

No Comments »

Efter regn kommer ja vad då?

Ångesten har ett så stort grepp om mig just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Jag biter ihop och tar mig till jobbet, är som en robot gör det jag ska men allt är tungt och jobbigt. Vill vara ensam men borde inte vara det för det blir faktiskt värre. Då får tankar och funderingar fritt spelrum.
Jag vet inte vad det är som skapat detta antar att det bara byggts upp under en längre tid. Har aldrig trott att jag skulle drabbas av sånt trams men just nu är det fruktansvärt även om det greppet är lite lättare än tidigare. Upptäckte igår att smärta dövar den värsta ångesten. Det gör att jag kan fokusera på det fysiska istället för det psykiska.

Jag har sagt många dumma saker, kastat mig in i beslut som inte ska tas när man mår så här. Har sagt till min man att jag vill separera. Att jag är trött på honom, att han är tråkig och en jävla massa mer. Men trotts detta så står han kvar. Han står där vid min sida, håller om mig och säger att han älskar mig. Men jag vet inte nå mer, vet inte vad jag vill. Kan inte tänka mig ett liv utan honom vid min sida men varje dag är den andra lik och det tråkar ut mig. Just nu behöver jag vara själv, inte för att jag tvivlar på vad jag känner utan för att få krypa ner under täcket och släppa ut allt.

No Comments »

Hur accepterar man döden?

Då har vi fått lite mer besked, det går inte att stråla. Vad betyder det? Jo det betyder att dela skiten har spridit sig. Det är tydligen en ganska omfattande spridning som gett sig på andra organ, körtlar, lymfa mm. Förhoppningsvis får vi mer besked i morgon. Då är det en stor röntgen för att se hur stor spridningen är. Alla mina tankar och önskningar är att den är liten och att det ger oss hopp men jag måste vara realist och inse vad faktan säger.

Har försökt att berätta för barnen men de förstår inte på det sättet som jag vill att de ska göra. De kan inte tänka sig in i sorgen av att förlora någon man verkligen tycker om. De är barn, de kan inte heller förstå varför mamma är ledsen. Det går inte att sätta ord på alla känslor.
Messade just mannen och sa att vi måste åka och hälsa på om vi får. Allt hänger på infektionsrisken. Så att vi inte bidrar med något, jag vill inte försämra.

Tänk så allvarligt sjuk man blir när man kommer under vård. Det som för K bara var en lite sak har blivit en kamp på liv och död. Tänk att ligga där i en säng i en främmande stad där man inte känner någon och vänta på att någon annan ska berätta om man ska leva eller dö.

Just vill jag bara att barnen ska komma i säng så att jag får tid att fundera och sörja. Jag gråter när jag sörjer det är mitt sätt att visa känslor. Jag gråtet ofta , varför inte? Det finns alltid något att gråta över. Det behöver inte bara vara tårar av sorg, det kan vara tårar av glädje oxå.

No Comments »

WP Login