Archive for mars, 2012

Listan

Vill ha:
[ ] träningskort på actic
[ ] mini plattång
[ ] semester
[ ] högre lön
[ ] en bil som inte låter konstigt
[ ] min cykel fixad
[ ] en ladugård
[ ] nya kläder
[ ] getter
[ ] får
[ ] en hund
[ ] en snygg kropp

 
 

 

Listan kan göras otroligt lång :) tänkte bocka av eftersom jag kanske lyckas uppfylla något på den.

No Comments »

Då kom det

Beskedet som vi har väntat på. Cancer det var väl vad vi alla trodde men inte ville tro. Det är vad vi vet nu en vanlig cancer form om man nu kan säga så och chanserna är goda om den upptäcks i tid. Frågan är om den är upptäckt i tid. Tyvärr tror jag inte det för det är stora komplikationer från njurarna oxå. Nu väntar 6 veckor med cellgifter och strålning på annan ort. Det är många som blir inblandade när cancern drabbar. Förhoppningsvis blir vi informerade under veckan om vad som komma skall. Att inte veta är värre än att faktiskt veta.

Givetvis hoppas vi på det bästa och att vi har en härlig midsommar fest framför oss. Då ska vi bygga vagn och åka traktor. Familjen är så stor nu att vi inte längre får plats i den lilla vagnen som finns. Vi måste bygga en ny och större. Hur svårt kan det va?

No Comments »

Irritation

Planerad-semester-Lalandia. 4 dagar med bad och skoj för barnen. Ja så var tanken iallafall. Hur blev det då? Ja inte som vi tänkt eller planerat.
Motgångarna började redan hemma, eller ja i tisdags. Vi skulle inte åka själva utan vi skulle ha med oss två andra.
Det känns som att hela resan har blivit en katastrof. Barnen har bråkat som vanligt. Den lille i familjen håller på att driva oss galna. Det är nerkissade kläder flera gånger varje dag. Och han lyssnar inte alls på vad vi säger. Den store killen är söt och god då länge han är utvilad och blodsockret ligger å topp. Killarna kivas och slåss mer eller mindre hela tiden. Det känns som att hela resan har varit bråk och tjafs. Om inte med barnen så mellan oss.

Det första var att mannen ansåg att jag inte behövde släpa med en massa schampo flaskor och bös till badet. Jag plockade ut hans saker så att han skulle slippa bära mina och barnens saker om det nu var för tungt. Då blev det ett jävla liv och det slutade med att jag och barnen gick och badade själva.

Saknaden av vårt sällskap har gjort sig mer påmint än vi alla trodde.

Hela tiden har det vart lite spänt mellan oss, vi fräser på varandra för minsta sak och det blir inte bättre av att barnen bråkar.
När lilleman kissade ner sig totalt idag tappade jag greppet helt. Fy så arg jag blev, jag är så oerhört trött på alla dessa våra kläder och allt trotts. Att han sedan sitter fast med navelsträngen gör ju inte saken bättre. Det är bara jag som duger, pappa är inte värd något. Det är inte lätt att ha det så kan jag lova. sen att vi inte kan vara överens om hur vi ska få honom torr gör ju inte saken bättre. Jag föreslog att återgå till en kissklocka men så fort det går emot och inte funkar då blir det irriterat. Klart att vi inte kan få ordning på honom om vi inte kan vara överens.

Just nu sitter jag och glor på någon dålig film och mannen ligger och snarkar på soffan jämte.
Jag hoppas att morgondagen blir bättre och att vi får ett bra avslut på redan. Barnen har bestämt att de ska shoppa loss på godiset på båten och jag har faktiskt sagt att det är ok. Varför inte? Om de ser fram emot just detta så låt det gå.

No Comments »

Ont

55 situps och 55 armhävningar känns dagen efter kan jag lova. Ajajaj

No Comments »

Härdad och kall

I mitt jobb möter jag människor i livets alla skeden. Människor som går i genom sorg och glädje. Många är de som kämpar med en sjukdom synlig eller dold. Många livsöden och historier har jag fått berättade för mig. Vad kan man säga? Ett par tröstande ord, ett leende eller en kram. De räcker inte långt men ibland kan det lilla räcka för att man ska orka vidare. Men jag känner mig härdad, jag kan visa och ge sympatin men jag kan oxå låta det rinna av mig när det är klart. Jag behöver inte gå och fundera på det. Det stannar där jag fick det.

Men när sjukdomen drabbar ens nära och kära, så önskar jag att jag inte visste det jag vet. Att kunskapen jag har inte fanns där. Att jag var novis och trodde på vad som sas till mig. Men nu är det inte så, jag förstår och kan dra egna slutsatser av informationen.
Just nu väntar vi på besked om en som betyder otroligt mycket för oss. Vi väntar på svar om vad det är som drabbat. Vad det är som gör att det är som det är. Som anhörig är det svårt att hålla sig lugn och bara vänta. Jag vill ha svar NU. Jag vill få mina misstankar krossade, jag vill ha FEL. Det drabbar andra inte mig och min familj.

Inget blir som man planerar och livet har dödlig utgång.

No Comments »

WP Login