Archive for april, 2012

Det blev ju absolut inte som jag tänkt

Klipp och färg idag, ska bli ljus/blond va vad jag hade bestämt mig för. Resultatet… Tja det blev inte som jag tänkt mig. Känner mig som en polsk crackhora i skallen just nu. Det är första gången som jag känner mig direkt missnöjd med färgen. Jag ska bli bli riktigt blond nästa gång. Det kanske ger sig och känns bättre om några dagar.
Döm själva…

20120425-195611.jpg

20120425-195731.jpg

1 Comment »

3 timmar och 50 minuter

Tisdag…
Ja det är så lång tid som jag har träffat min familj idag. Min man har jag spenderat 50 minuter tillsammans under samma tak, sen en snabb puss ett älskar dig och hej då. Jaha där försvann han. Barnen har jag träffat lite längre hela 3 timmar varav minst 1,5 av dem gick ut på att skälla om allt bråk…
Just nu känns inget speciellt skoj. Jag önskar att vi hade råd att jobba mindre men som det är nu så är det omöjligt. Utgifterna är större än intäkterna och hur det har blivit så vet jag inte. Det är helt galet. Jag strävar på en dag i taget.

Vissa dagar när barnen bråkat för mycket och mannen som vanligt är
osynlig så funderar jag. Jag funderar på hur det skulle bli om jag lät bli att svänga och bara fortsatte rakt fram. Fast som vanligt så svänger jag i sista stund. Är det inte konstigt? Vad är det som gör att jag gör det? Feghet eller mod? Rädslan för konsekvensen av det eller modet att stanna kvar.

Oftast så känns det som att det är jag som får familjen att fungera. Ja det låter elakt men va fan detta är min blogg. Här ventileras mina tankar och känslor.
Mannen smiter undan, det är alltid gnabb om maten och i 98 fall av 100 är det jag som gör maten. Jag planerar den och kan jag inte handla själv så ser jag till att listan är uptodate. Katastrof om jag Inge skrivit antalet på produkterna då får jag bara 1 sak av varje oavsett om han vet att det går massa på en vecka.
Man kan tro att jag är ensam med tre barn, det gnälls om medicinska problem och när lösningen serveras så kastas den bort.

Onsdag…
Funderar på att löneförhandla lite med chefen. Idag har jag jobbat på dsk nivå hela dagen. Först på filialen och sedan på mottagningen. Jag har verkligen inget emot detta MEN jag vill ju faktiskt få uppskattning för det oxå. Sen tycker jag att glappet mellan mig och syrrorna är liiiiite väl högt. Man kanske skulle läsa vidare till dsk eller BMA men samtidigt så trivs jag så bra med min roll som den är. Jag har den roliga biten av jobbet :)

Har kommit på att jag saknar att jobba helg, eller inte att jobba helg men att vara ledig några vardagar. Det är inte lika lätt att planera livet och resor något mer.

Letar gym… Jag vill, jag ska. Frågan är bara hur och vart. Jag måste ta tag i livet igen vill förändras, vill må bra.

Men nu väntar sängen. Puss kram och GOD NATT

No Comments »

Hur accepterar man döden?

Då har vi fått lite mer besked, det går inte att stråla. Vad betyder det? Jo det betyder att dela skiten har spridit sig. Det är tydligen en ganska omfattande spridning som gett sig på andra organ, körtlar, lymfa mm. Förhoppningsvis får vi mer besked i morgon. Då är det en stor röntgen för att se hur stor spridningen är. Alla mina tankar och önskningar är att den är liten och att det ger oss hopp men jag måste vara realist och inse vad faktan säger.

Har försökt att berätta för barnen men de förstår inte på det sättet som jag vill att de ska göra. De kan inte tänka sig in i sorgen av att förlora någon man verkligen tycker om. De är barn, de kan inte heller förstå varför mamma är ledsen. Det går inte att sätta ord på alla känslor.
Messade just mannen och sa att vi måste åka och hälsa på om vi får. Allt hänger på infektionsrisken. Så att vi inte bidrar med något, jag vill inte försämra.

Tänk så allvarligt sjuk man blir när man kommer under vård. Det som för K bara var en lite sak har blivit en kamp på liv och död. Tänk att ligga där i en säng i en främmande stad där man inte känner någon och vänta på att någon annan ska berätta om man ska leva eller dö.

Just vill jag bara att barnen ska komma i säng så att jag får tid att fundera och sörja. Jag gråter när jag sörjer det är mitt sätt att visa känslor. Jag gråtet ofta , varför inte? Det finns alltid något att gråta över. Det behöver inte bara vara tårar av sorg, det kan vara tårar av glädje oxå.

No Comments »

WP Login