Archive for september, 2013

Försvunnet?!

Helt jävla otroligt!!! Jag har blivit av med mina ringar. Har inte haft dem på fingret på säkert ett år men har haft dem runt halsen. Och nu är de borta. Hade de i träningsväskan på karaten igår och imorse när jag skulle ta på mig dem så är de borta. Har ringt arenahallen och där är det ingen som hittat dem. Har kollat med sensei och han har inte sett till dem.

Okej att man stjäl men vigsel och förlovningsringar? Vad är vitsen? De har inget större pengavärde men det emotionella värdet är desto högre.

Det gör mig så ledsen…

No Comments »

Jag mot världen?

Det är du och jag mot världen, det är så det brukar va…
Men vad hände? Det är jag mot världen, jag känner att jag står ensam. Det är läxor, planering, mat, handling, skola. Allt ska funka och jag upplever att bollen ligger hos mig. Ber jag om hjälp med matlagningen så blir det krig, ber jag om hjälp med läxorna så blir det krig med barnen. Ska det vara så jävla svårt att inte alltid göra saker på sitt sätt? Varför kan man inte acceptera att alla inte vill lyssna på ett mässande och mantra om hur man gör saker. Varför kan man inte försöka att se saker från andras synsätt. Om man lär sig bättre genom att traggla och repetera så är det så man lär sig, bara för att du inte gör så betyder det inte att det inte är rätt.

Det ska bokas samtal med skolan, inte jävla chans att jag hinner det innan jul men nig fan är det jag som ska ta det för jag har ju en massa åsikter. Klart som fan att jag har åsikter, skolan blir bara konstigare och konstigare. Mini har fått i läxa att intervjua en släkting om hur det var när de gick i skolan. Men ursäkta, var det hans eller min läxa? Jag ska skriva ner svaren på frågorna och skriva rent det så att skolan sedan kan läsa det. Vad gjorde han? Ringde ett samtal….
Jag fattar inte riktigt varför barnen måste ha läxor. Jag menar, när jag slutar för dagen så har jag jobbat klart. Jag tar inte med mig jobbet hem. Men barnen de ska slita som djur. För att inte snacka om kraven på oss föräldrar. Vi ska kunna allt. Behövs skolan ens? Räcker det inte att vi utbildar barnen själva? Vi ska ju kunna allt och lite till.

Varför är det så svårt att ta till sig något som andra säger? Jag känner att jag pratar med en vägg, jag når inte fram till min man när det kommer till att få honom att förstå hur jag tänker och känner gällande barnen och skolan.

Ingen människa är den andra lik.

Hjälp mig, förstå mig!!!

Btw Kalle är död. Mini hittade honom i sin bur i morse. Stackars söta lilla Kalle.

20130918-235031.jpg
RIP Kalle <3

No Comments »

Då kom det…

Beskedet som vi inte ville ha, vetskapen om att ett liv ska ta slut. Att en människa som vi älskar inte längre kommer att finnas hos oss. När livet tar slut vet vi inte ännu men vi vet att det inte finns mer som dagens läkekonst kan göra. Hoppet är ute, det finns inget vi kan göra. Det finns ingen som hör våra böner, ingen som ger svar på fråga ”varför”. Detta är något som man läser om, något som drabbar andra men inte oss, inte vår familj. För vi är speciella. Vi är så speciella att vi blivit utvalda till att ta oss igenom detta. Det kommer att stärka vissa av oss men också sänka andra.
Hur förklarar man för barnen? Vi har redan pratat om det men jag tror inte att de förstår innebörden av det. Mini säger jag vet att Kristina kommer att dö men förstår han vad det innebär att dö? Förstår någon vad det innebär att dö? Vet du? Vet jag? När vi väl är där så kan vi inte ge svaret för då är det för sent.
Maktlösheten att inte kunna göra något, egoismen i att känna saknad och sorg. Att vara ledsen för sin egen skull, det är ju saknaden som gör ont. Det gör ont i själen på ett sätt som är svårt att sätta ord på.

Alla har förlorat någon eller kommer att förlora. Det blir inte lättare, nästen svårare för man vet hur ont det kommer att göra. Hur sorgen och saknaden kommer att riva i kroppen, hur maktlösheten ännu en gång gör sig påmind.

No Comments »

WP Login