Hem och tillbaka igen

Påsken har kommit och gått lika fort som vanligt.tiden bara rusar förbi man hinner inte med något, iallafall känns det så. Påsken firades ”hemma” i Rengsjö, jag har svårt att förstå hur rätt det känns ju längre norr ut vi kommer. Det är som att hjärtat och själen äntligen får ro. Kanske är det en flykt från vardagen eller så är det själaro som uppnås. Oavsett vad så är det en skön känsla att vara hos familjen. Det är inte samma anstormning när vi kommer som det en gång var men vad gör det?

Jag funderar ofta på hur det skulle va att flytta hem, har tittat på hus och allt. Frågan är ju bara om vi skulle må bättre av att bo där än vad vi gör av att bo här. Det finns inget som håller oss kvar här om man räknar bort jobben. Vi har inget socialt umgänge, jag kan inte minnas sista gången som någon hörde av sig och ville hitta på något med oss. jag har slutat bjuda hem, jagvill inte hyckla, vill inte bara duga för att det bjuds på mat och dryck. Känner mig alltid så jävla utnyttjad. Jag vill ha ett rikt socialt liv men jag kan nog inte ge det som behövs för det. Jag är för egen för det.

Jaha K kämpar fortfarande mot sjukdomen, ingen vet vad utgången blir men vi alla hoppas och ber. Ber om en ljus och lycklig framtid, om trygghet och glädje. K var iallafall väldigt pigg och glad när vi var upp, ibland kunde man nästan glömma att det fanns en sjukdom där bakom masken. Det är lätt att glömma när man inte vill se.

Hur var påsken då??? Jo tack den var bra, mysig och avslappnande. Vi passade på att hälsa på barnens gammelmorfa, vi träffade nästan alla kusinerna på den sidan och vi njöt av solen och snön på bästa vis. Vi åkte ut på hölesjön och grillade. Mysigt. Det är att njuta av livet, att ta tillvara på livets så saker. Att se lilleman skratta och bli arg för att farfar fuskade i springtävlingen. Att hela familjen rusar runt på sjön och här snöbollskrig. Alla de små sakerna som vi ibland tar för givet.

Leave a Reply


WP Login