Posts Tagged ‘död’

Då kom det…

Beskedet som vi inte ville ha, vetskapen om att ett liv ska ta slut. Att en människa som vi älskar inte längre kommer att finnas hos oss. När livet tar slut vet vi inte ännu men vi vet att det inte finns mer som dagens läkekonst kan göra. Hoppet är ute, det finns inget vi kan göra. Det finns ingen som hör våra böner, ingen som ger svar på fråga ”varför”. Detta är något som man läser om, något som drabbar andra men inte oss, inte vår familj. För vi är speciella. Vi är så speciella att vi blivit utvalda till att ta oss igenom detta. Det kommer att stärka vissa av oss men också sänka andra.
Hur förklarar man för barnen? Vi har redan pratat om det men jag tror inte att de förstår innebörden av det. Mini säger jag vet att Kristina kommer att dö men förstår han vad det innebär att dö? Förstår någon vad det innebär att dö? Vet du? Vet jag? När vi väl är där så kan vi inte ge svaret för då är det för sent.
Maktlösheten att inte kunna göra något, egoismen i att känna saknad och sorg. Att vara ledsen för sin egen skull, det är ju saknaden som gör ont. Det gör ont i själen på ett sätt som är svårt att sätta ord på.

Alla har förlorat någon eller kommer att förlora. Det blir inte lättare, nästen svårare för man vet hur ont det kommer att göra. Hur sorgen och saknaden kommer att riva i kroppen, hur maktlösheten ännu en gång gör sig påmind.

No Comments »

Livet, vardag, semester

Livet är kort och ibland blir man påmind om vår dödlighet på ett brutalt sätt.
Det finns många som jag inte alls träffar eller pratar med så ofta som jag borde.
Det finns kvällar då jag somnar med ryggen mot min man eller då jag bråkat med pojkarna strax innan läggning. De kvällarna är alltid för många och känslan av att inte räcka till är alltid där.
Vi kommer inte att finns för alltid så vi måste ta vara på varandra. Somna inte arg ta vara på varje dag, varje stund, varje ögonblick.
Älska de dina!

——–

Tre fucking veckor har bara försvunnit och nu är semestern slut. ÅNGEST!!!! Jag har ju inte hunnit något. Hur kan veckorna bara rusa förbi?
Dagen efter att min semester började så åkte vi iväg. Vi drog raka vägen upp ”hem”. Gjorde en utekväll med C och S. Kvällen började på Loket för att lyssna på Loke. Inte en av hans bästa spelningar men helt ok. Vi fortsatte kvällen inne i stan på ett nyöppnat ställe, värsta lyxen. Spriten kostade skjortan men det var starka drinkar som serverades. Det var en mycket trevlig kväll som avslutades i rätt tid, dvs ingen baksmälla :)

Vi var kvar där uppe tills efter midsommar, försökte aktivera killarna så gott det gick med tunn kassa och halvkasst sommarväder.
Man märker mer och mer av sjukdomen i huset, även om det inte pratas så mycket om den så märks det att den finns där. Nu vet vi att behandlingen inte har tagit, cancern har inte gått i regress utan att den mer har ökat, man ska nu prova en ny behandling. Det har även vart prat om att koppla in palliativa teamet och då vet vi alla vart det bär åt för håll. JAG VILL INTE, HUR FAN SKA FAMILJEN KLART DETTA??
Sorgen i mitt hjärta kan ingen se…

Midsommar förflöt som vanligt med traktoråkning och babbel till sent på natten. S hängde kvar hela kvällen och vi hade alla en mysig kväll med massa prat, skratt, skoj, fotboll och kubb. Så som en midsommar ska vara när man har barn i mina killars ålder. MYS!!

Efter midsommar fortsatte resan till Åre (the week from hell started). Den började inte så bra med att mannen glömde köttet som var inhandlat till våra gemensamma middagar. Jag blev tvär sur, förbannad, PMS galen, kalla det vad fan ni vill. Grejen är inte att han glömde just köttet, grejen var den att det var just det som de andra förväntade sig att vi skulle göra. Jag vet att den andra familjen ser ner på oss. Vi är inte lika bra. Dessa människor är just sånna som jag väljer att undvika i vanliga fall men hur fan gör man det när man tvingas ihop under en hel vecka?
Första dagen var mitt humör i botten på alla sätt och vis. Jag gjorde mitt bästa för att dra mig undan men hur lätt är det när det var folk överallt i vårt hus? Tur att vi hade varsina hus……. Maten skulle stå på bordet prick klockan 17.30 gjorde den inte det var det en smärre katastrof, iallafall när vi lagade den…
Dagarna spenderades med blandade aktiviteter mestadels bad för våran del, men vi hann även med besök på Åre chokladfabrik, Tännforsen och Åreskutan.
Vi tog kabinbanan upp till nästan toppen på Åreskutan. Försökte oss på att gå resterande väg till toppen men killarna orkade inte samt att de frös och var hungriga. Vi var såååå nära. Hade gärna promenerat ner för hela berget med det gick inte för det stämde inte för de andra samt att barnen inte hade orkat det. Men jag ville….
Kvällarna var helt ok då spelade vi spel och drack vin.

Men att vara borta större delen av semestern är inte ok, ångesten kommer för att man känner att man har massa saker att göra som inte hinns med innan jobbet/jobben börjar igen.

20130702-015010.jpg

20130702-015048.jpg

20130702-015106.jpg

20130702-015117.jpg

No Comments »

WP Login