Posts Tagged ‘familj’

Beslut, röd och nya skor

Det är spridda skurar med mina besök, hinner lixom inte skriva samt att jag inte har något att skriva om. Det är inte mycket som händer just nu eller tja det är ju som vanligt fullt upp. Men det är vardagssaker som tar upp våra dagar. Träning, läxor och bråk,känner att det säger allt om vår familj just nu. Gud vad jag längtar efter lugn och ro. Att inte behöva lösa konflikter, förklara matte eller passa tider. Är så trött. Varje kväll somnar jag på soffan, ibland blir jag kvar där hela natten, orken är slut.

Idag gjorde jag slag i saken,spiralen är inne igen. Det är nästan 8år sedan den togs ut. Känner att våra förutsättningar har förändrats och att det mer har varit en tidsfråga innan något börjat växa. Det föll sig så bra att vi hade en vik läk på gyn så jag smet mellan och fick det fixat. Inte en chans att jag hade gjort det om chefen vart där. Där går min gräns, ingen chef mellan bena….. Ehhh ja det lät ju ganska skumt men så e de.

De röda dagarna haglar tät just nu, så skönt med en ledig dag mitt i veckan. Även om resterande delen av veckan blir fucked up så är det värt det.

Kände att jag måste ta upp in löpning igen så jag var inom stadium outlet och tänkte fynda. Kom ut med ett par löparskor för 800kr vet inte riktigt om de vart ett fynd men men, nu är de mina så de så. Nu ska de ju bara användas oxå. Att 5km kan skrämma mig så mycket just nu, gaaaww blotta tanken får mg att inse att jag inte kommer att orka. Jag vill men orken och motivationen är inte på topp men jag ska.
Nu ska jag sova!

Over and out!

No Comments »

Hem och tillbaka igen

Påsken har kommit och gått lika fort som vanligt.tiden bara rusar förbi man hinner inte med något, iallafall känns det så. Påsken firades ”hemma” i Rengsjö, jag har svårt att förstå hur rätt det känns ju längre norr ut vi kommer. Det är som att hjärtat och själen äntligen får ro. Kanske är det en flykt från vardagen eller så är det själaro som uppnås. Oavsett vad så är det en skön känsla att vara hos familjen. Det är inte samma anstormning när vi kommer som det en gång var men vad gör det?

Jag funderar ofta på hur det skulle va att flytta hem, har tittat på hus och allt. Frågan är ju bara om vi skulle må bättre av att bo där än vad vi gör av att bo här. Det finns inget som håller oss kvar här om man räknar bort jobben. Vi har inget socialt umgänge, jag kan inte minnas sista gången som någon hörde av sig och ville hitta på något med oss. jag har slutat bjuda hem, jagvill inte hyckla, vill inte bara duga för att det bjuds på mat och dryck. Känner mig alltid så jävla utnyttjad. Jag vill ha ett rikt socialt liv men jag kan nog inte ge det som behövs för det. Jag är för egen för det.

Jaha K kämpar fortfarande mot sjukdomen, ingen vet vad utgången blir men vi alla hoppas och ber. Ber om en ljus och lycklig framtid, om trygghet och glädje. K var iallafall väldigt pigg och glad när vi var upp, ibland kunde man nästan glömma att det fanns en sjukdom där bakom masken. Det är lätt att glömma när man inte vill se.

Hur var påsken då??? Jo tack den var bra, mysig och avslappnande. Vi passade på att hälsa på barnens gammelmorfa, vi träffade nästan alla kusinerna på den sidan och vi njöt av solen och snön på bästa vis. Vi åkte ut på hölesjön och grillade. Mysigt. Det är att njuta av livet, att ta tillvara på livets så saker. Att se lilleman skratta och bli arg för att farfar fuskade i springtävlingen. Att hela familjen rusar runt på sjön och här snöbollskrig. Alla de små sakerna som vi ibland tar för givet.

No Comments »

När hjärtat brister

Jag har gett min familj brustet hjärta, jag klarar inte av att vara den de vill att jag ska vara.
Jag vet inte ens hur det började denna gången men ett jävla gräl blev det. Hela lördagen kastades omkull. Jag var så förbannad på mannen att jag inte visste varken in eller ut. Att han svarade igen gjorde ju inte saken bättre det bidrog ju bara till att jag blev ännu argare. Till slut va jag så arg att jag slängde ringarna på honom. Talade om att jag fått nog och att jag vill skiljas…

Jaha är nu det vad jag vill? Jag vet faktiskt inte. Jag älskar min familj, min man och mina söner och vill inte leva utan dem. Det borde vara svar nog men helt ärligt vet jag inte vad jag vill. Jag mår bara SKIT. Jag vill inte såra men jag vill inte må så här heller. Som jag skrivit tidigare så vet jag att smärta dövar ångesten som finns i hjärtat. Det är fruktansvärt att känna att smärta är en lösning men just nu är det så. Jag har inget beroende av det och tror inte heller att det kommer att bli ett. Det fungerar bara som dämpande.

Nå åter till helgen. Det vart en jobbig lördag med massa tårar för oss alla, det är svårt att hålla barnen utanför när man mår dåligt. De känner av det på en gång. Jag och mannen skulle behöva sitta ner och prata men jag vet faktiskt inte vad vi ska prata om. Samtidigt är jag livrädd för att han ska säga hur trött han är på mig och allt detta.
Tidigare har vi gjort en uppdelning på ekonomin för jag har levt i tron att jag inte haft så mycket utgifter. Det har visat mig att jag inte skulle ha råd att separera. NEJ Jag är inte kvar hos min man pga pengar. Jag är kvar för att jag älskar honom. Han är min bästa vän, min förtrogne, han är mitt allt men just nu kan jag inte vara där för honom. Jag kan inte vara den fru han förtjänar.

Jag hatar mig själv, antar att det hela bidrar en del till allt detta. Jag hatar min kropp, allt fett som hänger överallt. Kan inte ha ett snyggt linne eller nått för det finns så mycket som måste döljas. Har gått ner 10kg för att bevisa att jag kunde så att jag kunde får en remiss till GBS inte fan fick jag den? Vad säger läkaren? Men oj så bra! Ja visst är det bra ge mig remissen. Men nej då, då ska jag träffa deras dsk som är så motiverande. Jag är inte intresserad av att träffa någon dsk vad kan denne höra för mig? Jag tränar minst 3gånger i veckan, äter inte spec mycket vad fan ska jag mer göra???

20120902-223914.jpg

No Comments »

WP Login