Posts Tagged ‘förtvivlan’

Ångest, förtvivlan,trött

Jag tror att jag blir galen. MAT det är det enda jag tänker på. Är sugen på allt hela tiden, det är helt hopplöst att hålla diet när suget sätter in. Just nu känns allt hopplöst, förtvivlat. Vill se en förändring men inget händer och det är väl därför som jag snart ger upp. Det är som att engagemanget har försvunnit, jag vill men orkar inte. Varje dag startar jag med en ny tanke att nu är det nya tag ingen mer mat svält och viktnedgång. Varje dag blir det samma sak, klarar dagen tills jag kommer hem då jag vräker i mig allt jag kommer över.

Samtidigt som jag kämpar så retar jag mig så oerhört på de som genomgår GBS. Det känns som att folk till höger och vänster genomgår dessa operationer. Jag är inte emot operationen utan emot berömmet som den opererade får. Åhhhh vad duktig du är. Men vad har personen gjort? Den har ätit sig till fetma eller övervikt, utsatt sig själv för fara genom detta handlande. Istället för att man kräver en insatts av personen så får den en ”enkel” väg till ett smalt liv. Det är lite som lyxfällan, här får du en belöning för att du vart dum…

Det genomgående temat i mitt liv är bil, att äga, att inte äga, att måste äga. För att inte lägga till kraven som bilen måste klara. Min älskade Bettan har lämnat mig med en enorm saknad, sorg och frustration. Nu mera kör jag Renault igen och jag trivs inte alls med detta. Det gör mig bara ledsen. Just nu gör allt mig ledsen. Det är så mycket som måste fixas och lösas men jag orkar inte. Sen är det lite infekterat på jobbet och det gör vardagen lite blå.

No Comments »

När hjärtat brister

Jag har gett min familj brustet hjärta, jag klarar inte av att vara den de vill att jag ska vara.
Jag vet inte ens hur det började denna gången men ett jävla gräl blev det. Hela lördagen kastades omkull. Jag var så förbannad på mannen att jag inte visste varken in eller ut. Att han svarade igen gjorde ju inte saken bättre det bidrog ju bara till att jag blev ännu argare. Till slut va jag så arg att jag slängde ringarna på honom. Talade om att jag fått nog och att jag vill skiljas…

Jaha är nu det vad jag vill? Jag vet faktiskt inte. Jag älskar min familj, min man och mina söner och vill inte leva utan dem. Det borde vara svar nog men helt ärligt vet jag inte vad jag vill. Jag mår bara SKIT. Jag vill inte såra men jag vill inte må så här heller. Som jag skrivit tidigare så vet jag att smärta dövar ångesten som finns i hjärtat. Det är fruktansvärt att känna att smärta är en lösning men just nu är det så. Jag har inget beroende av det och tror inte heller att det kommer att bli ett. Det fungerar bara som dämpande.

Nå åter till helgen. Det vart en jobbig lördag med massa tårar för oss alla, det är svårt att hålla barnen utanför när man mår dåligt. De känner av det på en gång. Jag och mannen skulle behöva sitta ner och prata men jag vet faktiskt inte vad vi ska prata om. Samtidigt är jag livrädd för att han ska säga hur trött han är på mig och allt detta.
Tidigare har vi gjort en uppdelning på ekonomin för jag har levt i tron att jag inte haft så mycket utgifter. Det har visat mig att jag inte skulle ha råd att separera. NEJ Jag är inte kvar hos min man pga pengar. Jag är kvar för att jag älskar honom. Han är min bästa vän, min förtrogne, han är mitt allt men just nu kan jag inte vara där för honom. Jag kan inte vara den fru han förtjänar.

Jag hatar mig själv, antar att det hela bidrar en del till allt detta. Jag hatar min kropp, allt fett som hänger överallt. Kan inte ha ett snyggt linne eller nått för det finns så mycket som måste döljas. Har gått ner 10kg för att bevisa att jag kunde så att jag kunde får en remiss till GBS inte fan fick jag den? Vad säger läkaren? Men oj så bra! Ja visst är det bra ge mig remissen. Men nej då, då ska jag träffa deras dsk som är så motiverande. Jag är inte intresserad av att träffa någon dsk vad kan denne höra för mig? Jag tränar minst 3gånger i veckan, äter inte spec mycket vad fan ska jag mer göra???

20120902-223914.jpg

No Comments »

WP Login