Posts Tagged ‘liv’

Livet, vardag, semester

Livet är kort och ibland blir man påmind om vår dödlighet på ett brutalt sätt.
Det finns många som jag inte alls träffar eller pratar med så ofta som jag borde.
Det finns kvällar då jag somnar med ryggen mot min man eller då jag bråkat med pojkarna strax innan läggning. De kvällarna är alltid för många och känslan av att inte räcka till är alltid där.
Vi kommer inte att finns för alltid så vi måste ta vara på varandra. Somna inte arg ta vara på varje dag, varje stund, varje ögonblick.
Älska de dina!

——–

Tre fucking veckor har bara försvunnit och nu är semestern slut. ÅNGEST!!!! Jag har ju inte hunnit något. Hur kan veckorna bara rusa förbi?
Dagen efter att min semester började så åkte vi iväg. Vi drog raka vägen upp ”hem”. Gjorde en utekväll med C och S. Kvällen började på Loket för att lyssna på Loke. Inte en av hans bästa spelningar men helt ok. Vi fortsatte kvällen inne i stan på ett nyöppnat ställe, värsta lyxen. Spriten kostade skjortan men det var starka drinkar som serverades. Det var en mycket trevlig kväll som avslutades i rätt tid, dvs ingen baksmälla :)

Vi var kvar där uppe tills efter midsommar, försökte aktivera killarna så gott det gick med tunn kassa och halvkasst sommarväder.
Man märker mer och mer av sjukdomen i huset, även om det inte pratas så mycket om den så märks det att den finns där. Nu vet vi att behandlingen inte har tagit, cancern har inte gått i regress utan att den mer har ökat, man ska nu prova en ny behandling. Det har även vart prat om att koppla in palliativa teamet och då vet vi alla vart det bär åt för håll. JAG VILL INTE, HUR FAN SKA FAMILJEN KLART DETTA??
Sorgen i mitt hjärta kan ingen se…

Midsommar förflöt som vanligt med traktoråkning och babbel till sent på natten. S hängde kvar hela kvällen och vi hade alla en mysig kväll med massa prat, skratt, skoj, fotboll och kubb. Så som en midsommar ska vara när man har barn i mina killars ålder. MYS!!

Efter midsommar fortsatte resan till Åre (the week from hell started). Den började inte så bra med att mannen glömde köttet som var inhandlat till våra gemensamma middagar. Jag blev tvär sur, förbannad, PMS galen, kalla det vad fan ni vill. Grejen är inte att han glömde just köttet, grejen var den att det var just det som de andra förväntade sig att vi skulle göra. Jag vet att den andra familjen ser ner på oss. Vi är inte lika bra. Dessa människor är just sånna som jag väljer att undvika i vanliga fall men hur fan gör man det när man tvingas ihop under en hel vecka?
Första dagen var mitt humör i botten på alla sätt och vis. Jag gjorde mitt bästa för att dra mig undan men hur lätt är det när det var folk överallt i vårt hus? Tur att vi hade varsina hus……. Maten skulle stå på bordet prick klockan 17.30 gjorde den inte det var det en smärre katastrof, iallafall när vi lagade den…
Dagarna spenderades med blandade aktiviteter mestadels bad för våran del, men vi hann även med besök på Åre chokladfabrik, Tännforsen och Åreskutan.
Vi tog kabinbanan upp till nästan toppen på Åreskutan. Försökte oss på att gå resterande väg till toppen men killarna orkade inte samt att de frös och var hungriga. Vi var såååå nära. Hade gärna promenerat ner för hela berget med det gick inte för det stämde inte för de andra samt att barnen inte hade orkat det. Men jag ville….
Kvällarna var helt ok då spelade vi spel och drack vin.

Men att vara borta större delen av semestern är inte ok, ångesten kommer för att man känner att man har massa saker att göra som inte hinns med innan jobbet/jobben börjar igen.

20130702-015010.jpg

20130702-015048.jpg

20130702-015106.jpg

20130702-015117.jpg

No Comments »

Hem och tillbaka igen

Påsken har kommit och gått lika fort som vanligt.tiden bara rusar förbi man hinner inte med något, iallafall känns det så. Påsken firades ”hemma” i Rengsjö, jag har svårt att förstå hur rätt det känns ju längre norr ut vi kommer. Det är som att hjärtat och själen äntligen får ro. Kanske är det en flykt från vardagen eller så är det själaro som uppnås. Oavsett vad så är det en skön känsla att vara hos familjen. Det är inte samma anstormning när vi kommer som det en gång var men vad gör det?

Jag funderar ofta på hur det skulle va att flytta hem, har tittat på hus och allt. Frågan är ju bara om vi skulle må bättre av att bo där än vad vi gör av att bo här. Det finns inget som håller oss kvar här om man räknar bort jobben. Vi har inget socialt umgänge, jag kan inte minnas sista gången som någon hörde av sig och ville hitta på något med oss. jag har slutat bjuda hem, jagvill inte hyckla, vill inte bara duga för att det bjuds på mat och dryck. Känner mig alltid så jävla utnyttjad. Jag vill ha ett rikt socialt liv men jag kan nog inte ge det som behövs för det. Jag är för egen för det.

Jaha K kämpar fortfarande mot sjukdomen, ingen vet vad utgången blir men vi alla hoppas och ber. Ber om en ljus och lycklig framtid, om trygghet och glädje. K var iallafall väldigt pigg och glad när vi var upp, ibland kunde man nästan glömma att det fanns en sjukdom där bakom masken. Det är lätt att glömma när man inte vill se.

Hur var påsken då??? Jo tack den var bra, mysig och avslappnande. Vi passade på att hälsa på barnens gammelmorfa, vi träffade nästan alla kusinerna på den sidan och vi njöt av solen och snön på bästa vis. Vi åkte ut på hölesjön och grillade. Mysigt. Det är att njuta av livet, att ta tillvara på livets så saker. Att se lilleman skratta och bli arg för att farfar fuskade i springtävlingen. Att hela familjen rusar runt på sjön och här snöbollskrig. Alla de små sakerna som vi ibland tar för givet.

No Comments »

WP Login