Posts Tagged ‘sjukdom’

Lösenordsskyddad: Nyår, tummar och allt annat.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Isbjörnarna invaderar, minus kilo och fall

Det är så jävla kallt just nu att jag inte riktigt vet vad jag ska göra, sitter på jobbet och huttrar av köld. Kan ha ngt att göra med att jag har ngt skit i kroppen. Skulle gissa på en riktigt mysig förkylning. Urk och burk. Jag har inte tid att vara sjuk just nu och jag vill inte heller.

Snön faller från himlen och jag känner att det vore på sin plats att gå i ide nu. Tänk att göra sig redo för en lång skön sömn och inte vakna innan träden knoppar.

Eller njae kanske inte. Igentligen är vintern vacker men med min frossa som jag har just nu så är det bara strängt. Det är verkligen vitt överallt. Det närmar sig jul. Har vart i kyrkan två dagar på raken, lilleman är med i åsne expressen ett julspel om tja gissa!! Jesufödelse. Sen var det avslutning på robin hood klubben med lucia i kyrkan. Ahhh det var så fint!! Det var ett riktigt lucia tåg med tärnor och stjärngossar, inga tomtar och pepparkakor. Stilrent och vackert.

På tal om vackert, vi har börjat renovera groventren hemma. Det ser ut som ett jävla bombnedslag där just nu men snyggt ska det bli. Måste bara komma igång på riktigt, det får inte dra ut på tiden mer nu, allt ska vara klart innan jul. Gaaaawwww hur fan ska jag hinna.

Stress, stress, stress.

Mår ganska bra just nu, det är inte en massa som surrar i skallen på mig utan allt bara flyter på. Skönt det, har tagit mig upp från botten och som jag mådde då vill jag aldrig må igen. Fy va illa det var, det som stör mig var att ingen fanns där och verkligen fångade upp mig. Jag föll ensam och jag återhämtade mig ensam. Med andra ord ensam är stark!

Kämpar fortfarande med att gå ner i vikt, ligger mellan -14 och -16 beroende på när jag väger mig. Men även här finns det ett destruktivt tonfall, jag har slutat att äta, inte helt men jag äter bara hemma. På jobbet skiter jag fullkomligt i det och jag äter inget innan träning heller. Ja jag vet att det är musklerna som ryker först som energidepåer men i och med att jag faktiskt tränar också så tänkte jag att det kanske blir fettet som försvinner istället. Jag förstår hur lätt det är att trilla in i anorexia och bullemi. Tankesättet är lätt att få när man kämpar, jag vet att jag hat gått ner en del men i mina ögon syns det inte. Jag ser samma feta person som tidigare när jag tittar mig i spegeln. Jag måste verkligen börja på gym, vet bara inte när jag ska få in det i min redan pressade kalender. Har karate tis och tors vilket är samma dagar som stora killen har innebandy. Det är ett evigt flängande och körandes. Fast när man är mitt uppe i det är det svårt att se hur mycket det faktiskt är. Att jag jobbar till 17 varje dag gör ju inte saken bättre, det är alltid sena kvällar hemma hos oss. Dagligen så känner jag att jag inte räcker till, varken för barnen, mannen eller mig själv. Det spelar ingen roll hur jag gör så blir det inte helt rätt. Urk that´s just the way it is.

No Comments »

WP Login