Posts Tagged ‘Trött’

Ångest, förtvivlan,trött

Jag tror att jag blir galen. MAT det är det enda jag tänker på. Är sugen på allt hela tiden, det är helt hopplöst att hålla diet när suget sätter in. Just nu känns allt hopplöst, förtvivlat. Vill se en förändring men inget händer och det är väl därför som jag snart ger upp. Det är som att engagemanget har försvunnit, jag vill men orkar inte. Varje dag startar jag med en ny tanke att nu är det nya tag ingen mer mat svält och viktnedgång. Varje dag blir det samma sak, klarar dagen tills jag kommer hem då jag vräker i mig allt jag kommer över.

Samtidigt som jag kämpar så retar jag mig så oerhört på de som genomgår GBS. Det känns som att folk till höger och vänster genomgår dessa operationer. Jag är inte emot operationen utan emot berömmet som den opererade får. Åhhhh vad duktig du är. Men vad har personen gjort? Den har ätit sig till fetma eller övervikt, utsatt sig själv för fara genom detta handlande. Istället för att man kräver en insatts av personen så får den en ”enkel” väg till ett smalt liv. Det är lite som lyxfällan, här får du en belöning för att du vart dum…

Det genomgående temat i mitt liv är bil, att äga, att inte äga, att måste äga. För att inte lägga till kraven som bilen måste klara. Min älskade Bettan har lämnat mig med en enorm saknad, sorg och frustration. Nu mera kör jag Renault igen och jag trivs inte alls med detta. Det gör mig bara ledsen. Just nu gör allt mig ledsen. Det är så mycket som måste fixas och lösas men jag orkar inte. Sen är det lite infekterat på jobbet och det gör vardagen lite blå.

No Comments »

Trött

Nu är det inte långt kvar. Skolan är snart slut och jag bara längtar. Jag vet inte riktigt vad jag längtar till men jag längtar. Ska idag träffa chefen för sommarjobbet, äntligen ska jag få reda på vart jag ska vara och vad de förväntar sig av mig.

Jag har insett igen att det finns fler falska än ärliga människor i världen. Jag blir lika förvånad varje gång jag gör upptäckten. Nej jag står fast vid ensam är stark. Litar man på någon så blir man sviken på något sätt. Jag tror inte att människan själv alltid är medveten om sin falskhet.
Min man påtalar ofta att jag inte öppnar mig och pratar om det som bekymrar mig. Undra på….. Hur vet jag vem man kan lita på? Hur vet jag att det jag berättar stannar där och att personen verkligen bryr sig om mig och det jag säger??

Min man kan jag prata om allt med men varför ska jag lämpa över allt på honom? Ibland kanske en utomståendes åsikt kan vara värd mycket då den inte är involverad i det som händer och sker.

No Comments »

WP Login